Det döda trädets själ letar sig fram mot nästa spirande liv. Oseende trevar den sig fram med hjälp av känsliga tentakler för att befrukta nästa planta. Oräkneliga mättar de skogens tunga atmosfär med sin närvaro, sveper förbi mig i sin egen dimension, osynliga men kännbara då de trevar sig fram med sina känselkroppar. Visdomen från tidsåldrar långt före människans ankomst är förnimmbar för de som vill lyssna.
Visst vill man lyssna, men ibland talar de så gammalt språk så det mesta klingar otytt. Jag har stått många gånger och sökt en mening med allt det fina, jag behöver verkligen träna mig på att förstå skogens själ och budskap. Mycket fin bild med lite skönt tvetydigt stuk.
SvaraRaderaIntressant o spännande. Gillar formen av kvinnokroppen... Gillar hela bilden!
SvaraRadera/ Mats
Oj ! du såg en kvinna Mats, det såg inte jag. Tror jag ska åka tillbaka och ta fler bilder i annat ljus, kanske går det att få fram någonting helt annorlunda. Väldigt roligt att få vara med i denna fina blogg. Det blir en så härlig bildkompott, alltid spännande att titta in här. Vilket härligt gäng ni är, förstår varför Terje var så glad och inspirerad efter er kursvecka.
SvaraRaderaVälkommen till bloggen Arne! Kul att vi fick in det nya gänget också. Ni kommer säkert att bidra till den goda stämningen här.
SvaraRaderaBåde bilden och texten till är fina och tänkvärda. Du blandar båda i en mycket bra kombination.
/Birgitta
Tack!!Det som är speciellt med den här miljön är att den är ganska risig och inte speciellt bildskön. Jag skulle aldrig kommit på tanken och ta en bild där innan Terjes kurs. Men nu kan det kännas som en utmaning och försöka göra bilder även när det känns som det är totalt omöjligt.
SvaraRaderaJag såg också en kvinnokropp! Kanske säger mer om mig och Mats än om bilden och fotografen :D
SvaraRaderaEn spännande bild Arne!
/Viktor